MIDDELHAVET : ANTALYA-KYSTEN (juni 2012) - del 1

av Roland Eriksson
 

Våren 2008 besökte vi min frus släktingar i Mahmutlar och en månad senare var vi förvånade lägenhetsägare. Förvånade eftersom vi inte är några typiska badare och soldyrkare. Men vi tyckte om omgivningarna och det behagliga vår- och höstklimatet skulle förlänga vår sommar. Eftersom vi gärna vandrar i de skandinaviska fjällen några veckor om året började vi söka möjliga vandringsleder i Turkiet. De antika städerna Syedra och Laertes var intressanta mål men några längre leder hittade vi inte runt Mahmutlar. Med lite sökande fann vi snart ”The Lycian Way”, en väl markerad led mellan Fethiye och Antalya. Vi köpte en bok av Kate Clow med kartor och vägbeskrivningar och började läsa. Oerfarna och tveksamma att gå ut i det okända bestämde vi oss att göra ett par kortare vandringar.

Beycik, vår första vandring. Efter att ha studerat ett antal alternativ valde vi den lilla bergsbyn Beycik som utgångspunkt för vår första vandring. Byn ligger på sluttningen från Tahtalı Dağı (2366m), ca 20 km från Kemer. Vi hyrde en bil och efter 3 timmar körde vi in i en förtjusande liten by. Där vägen tog slut låg en liten restaurang med borden högt uppe i ett plantanaträd. Ägaren Ali gav oss bröd och ost och sedan tog vi våra första steg på Lycian way. Några timmar senare återvände vi och tog in på det trevliga pensionatet Nara resort Otel i Beycik.

Nästa dag körde vi ner till Cıralı, en liten semesterort nära Olympos beach. Ett par km från stranden finner man Chimaeras evigt brinnande lågor välkända från den antika mytologin. Vi hittade Lycian way och följde den längs kusten mot Tekirova och den berömda antika staden Phaselis. Efter några bad och km vandring återvände vi till bilen i Cıralı. Att gå på tur visade sig möjligt och med självförtroende körde vi tillbaka till Mahmutlar. Våra tidigare oroliga frågor hade besvarats: Man möter vänliga människor, Det finns inga farliga djur, Stigen går att hitta, etc. Vi var redo att planera längre turer.

 
Mellan Cıralı, och Tekirova

Lycian way är en 500 km lång vandringsled som öppnades 1999 efter ett hängivet arbete av Kate Clow. Leden har utnämnts som en av världens 10 bästa av Sunday Times. På hemsidan www.trekkinginturkey.com  uppdateras informationen kontinuerligt och det finns en lista på olika övernattningsmöjligheter. Leden passerar Lyciens gamla huvudstad Xantos och ett flertal historiska platser väl värda att upptäcka. Vissa sträckor går man nära stranden med fina egna bad. Sedan stiger leden upp i bergen genom små lugna byar med fantastisk utsikt. Långt bort ifrån livliga turistorter ser man inte så många människor, man passerar några jordbrukare och biodlare och möter enstaka vandrare.

Man kan komma till många platser längs Lycian way med Dolmuş vilket är en god hjälp för att planera kortare turer. Det finns också långa avlägsna sträckor med mycket få invånare och här måste man ha tält för övernattning. Hela leden tar en månad att vandra. Vandringen kräver stabila skor med hårda sulor, solskydd och någon form av regnskydd för dig själv och packningen. Dricksvatten måste man normalt bära med sig. April/maj och oktober är idealiska månader för vandring, man kan bada i havet och lufttemperaturen är behaglig. Men var förberedd på att det kan vara kallt på högre höjd. Hela leden är väl markerad men längre turer kräver planering, karta och kompass.

På tur längs Lycian way

Det kan vara långt mellan byarna så övernattningarna måste planeras. På flera ställen finns det små pensionat eller så kan man finna bybor som upplåter rum för övernattning. Människorna är vänliga och de hjälper gärna om man får problem. Det turkiska språket är förstås ett problem för de flesta. Men kunskap om de turkiska bokstäverna och deras uttal samt ett ficklexikon ger lite hjälp. Några hälsningsfraser kan vara bra att kunna: günaydın (god morgon), iyi günler (god dag), nasıl sınıs (hur mår ni), iyiyim (jag mår bra).

Kaş and Kekova. Vår första vandring gav oss värdefulla erfarenheter och den visade att vi kunde ta oss fram själva. Vi ville nu vara oberoende av hyrbil och fann ett flertal dagliga bussturer mellan Mahmutlar och otogar i Antalya. De flesta platser längs kusten har bussförbindelser med Antalya och flera dagliga bussar går över bergen till Fethiye, startpunkten för Lycian way. Vi beslöt att starta någonstans i mitten av leden och valde Kaş. Dolmuş från Antalya tog fyra timmar, men ändå lättsamt med flera stopp för förfriskningar och med intressanta omgivningar och människor.

Kaş är en pittoresk kuststad, vackert belägen under en bergskam som skärmflygare använder som utgångspunkt för spektakulära flygningar. Kaş betyder ögonbryn på turkiska och när man kommer dit förstår man varför. Vi hittade ett bra pensionat för 50 lira med frukost för två, ett vanligt pris för de pensionat vi använt längs Lycian way. Av olika möjliga alternativ valde vi att nästa dag ta en båttur till Kekova, en pärla på Turkiets sydkust. I Simena gjorde båten en u-sväng för återfärd och där hoppade vi av och tog in på ett trevligt pensionat vid stranden. Utanför Simena ligger Kekovaön med många spår av antik civilisation, delvis under vatten efter tidigare jordbävningar. Med ödmjuk känsla paddlade vi med pensionatets kanoter över ”Den sjunkna staden”.

Från Simena är det en timmes vandring längs Lycian way till närmaste väg i Üçağız och buss tillbaka mot Mahmutlar.  Den här turen gav inte mycket vandring men vi fick uppleva de vackra Kaş, Kekova and Simena. Vi lärde oss att åka buss och hur man kan nå framtida starpunkter för vandringar längs Lycian way. Kanske kan vi berätta om en sådan i ett framtida nummer av avisen.

oto 3 Vy över Kekova från Simenas borg