MIDDELHAVET : ANTALYA-KYSTEN (oktober 2012) - del 3

av Roland Eriksson

På tur över bergen

I två tidigare utgåvor av avisen har min fru och jag berättat om våra erfarenheter av vandringar längs den berömda vandringsleden ”Lycian way” mellan Fethiye och Antalya. Leden har många sträckor som man kan välja beroende på tid och krafter. För den här vandringen hade vi satt upp några kriterier: kort resa från Mahmutlar, bilen skulle lämnas och hämtas på samma plats, vandring i bergen och längs kusten. Vi läste i guideboken och bestämde oss för 4 dagars vandring från Gedelme ovanför Kemer, över Thatalı Dağı till Cıralı stranden, längs kusten till Tekirova och sedan tillbaka till Gedelme med taxi. 

I första veckan av maj hyrde vi en bil och körde mot Antalya. Vi stannade vid flygplatsen och hämtade upp en god vän som skulle följa med på turen. I Kemer svängde vi till vänster och följde den branta dalgången upp i bergen, en väg som en gång i tiden användes av Alexander den store. I Gedelme stannade vi och tog in på Caner hotel, ett trevligt hotell med restaurang. Tidigt på morgonen tog jag en promenad för att ta några bilder av det avlägsna snöklädda Thatalı Dağı. Tillbaka till hotellet blev jag stående utanför grinden tills hotellägaren vaknade. En stor och skräckinjagande hund vaktade gården. En fördel var dock att han skulle bevaka vår bil som vi lämnade här. Första dagens vandring till Yayla Kuzdere var kort och den kunde ha hoppats över om vi bett hotellet skjutsa oss längs den körväg som gick parallellt med stigen.

I Yayla Kuzdere övernattade vi hos Mehmet Ali and Ayşe. Vi fick en öl på verandan och Mehmet med sviter från en stroke klev upp till oss med stor ansträngning. Det turkiska lexikonet hjälpte föga men vi lyckades ta reda på hur många barn och barnbarn de hade och hur mycket snö som kom på vintern. Gamla och nya Lira sedlar skapade förvirring men vi betalde nog anständigt. Ayşe lagade en god middag som intogs framför den öppna spisen. Vi sov under dubbla filtar på golvet med ett spektakulärt åskväder utanför. Efter frukost startade vår vandring uppför berget med en påse aprikoser och ett gűle gűle från Ayşe.

Det finns ingen väg över bergen till nästa etappmål, Beycik. Leden stiger mer än 1000 m upp genom barrskogen till platån på 1800 m höjd nedanför Thatalı Dağı. Om vädret är bra kan man vandra upp till toppen och sedan ta linbanan ner. Men vi hade regn och tidvis dimma efter nattens åskväder så den vackra utsikten uteblev. Platån hade vackra öppna ytor med grupper av cederträd. En bra tältplats om man har rätt utrustning. Under vandringen ner mot Beycik skymtade då och då havet ca 20 km bort. Termoskaffet smakade bra i skydd för regnet när vi rastade i ett plasttält som fåraherdarna byggt. Nara pensionat kände vi sedan tidigare och det välkomnade nu tre våta vandrare. Vi gick till Rivera plantana träd restaurang för middag. Det var tredje gången och ägaren Ali sade att det betyder att vi är vänner.

Nästa dag var det ca 15 km vandring ner till havet genom vackra ängar och skogar. Halvvägs ligger byn Ulupınar, en trevlig plats att rasta vid med fina forellrestauranger. På en trädstam korsade vi en bäck och klättrade sedan uppför en bergssluttning. På toppen passerade vi den första av Chimaeras flammor som brunnit i tusentals år. De är välkända från Iliadens antika legender som berättar om det eldsprutande monster som besegrades av Bellerophon och hans bevingade häst Pegasus. Efter en lång och stenig vandring nerför berget kom vi till Cıralı, en liten semesterort nära Olymposstranden. När vi på kvällen gick längs stranden och såg Chimaeras flammor på avstånd och tänkte vi på att samma flammor användes som landmärken under antiken.

Efter tre dagar i bergen såg vi fram mot att vandra längs havet. Vi bad pensionatsinnehavaren om bröd till lunchen. På bristfällig turkiska önskade vi elva ”ekmek” men i stället för elva skivor bröd kom en bil från bageriet med en korg full med limpor. Språk är inte alltid lätt. Stigen från Cıralı till Tekirova går uppför kullar och ner till vackra stränder. Avtsåndet är ca 20 km och alla upp och ner tröttar men med de många uppfriskande baden och utsikten blir det en mycket fin vandring. Det påstås att havssköldpaddorna är vanliga men lyckades inte se några.

Med trevliga upplevelser och många vackra vyer kom vi till de asfalterade gatorna i Tekirova. Vi stoppade en taxi och fick skjuts tillbaka till Gedelme. Bilen stod kvar och hotellet välkomnade oss till ännu en natt. Nästa dag körde vi tillbaka till Mahmutlar efter ett stopp i Phaselis med många historiska lämningar. Staden grundades av invandrare från Rhodos 690 BC. Trots att det var en grekisk stad stred man på persernas sida i kriget. Staden öppnades för Alexander som övervintrade där 333 BC. Efter att ha hållits av pirater inlemmades staden i det romerska riket.