MIDDELHAVET : ANTALYA-KYSTEN (juli 2012) - del 2

av Roland Eriksson

På tur från Fethiye till Xantos

Tre timmar från Mahmutlar till Antalya, sedan fyra timmar till och du kommer till Ovacık utanför Fethiye där vandringsleden Lycian way börjar. Bussresan ger dig belöning, snart vandrar du längs bergssluttningar med underbar utsikt, över blommande ängar, genom små byar och förbi antika ruiner. Vi var fyra, jag själv, min fru och hennes syster och svåger, som första veckan i november 2011 lämnat Mahmutlar för en fem dagars vandring. Planen var att följa den första delen av Lycian way från Fethiye till Xantos med övernattningar på pensionat eller hos familjer rekommenderade av www.trekkinginturkey.com.
 

Dag 1. Från Ovacık följer stigen bergssluttningen och zickzackar sedan upp i hårnålar till en platå med vacker utsikt över stranden i Ölü Deniz. I byn Kirme passerade vi rakt under bergstoppen Baba Dağı (1989m). Äventyrliga skärmflygare cirklade över oss på sin väg från toppen till stranden. Vi stannade inte för att lyssna på alla rykten om olyckor som hänt utan fortsatte mot Faralya. På vägen ner började det regna och för första och enda gången fick vi ta fram våra ponchos för att hålla oss själva och packning torra. Efter sex timmars vandring hittade vi ett litet pensionat, tog en raki och åt forellmiddag. Det slutade regna och vi tog en promenad i byn för att leta sällsynta fjärilar och titta ner i den berömda 400m djupa fjärilsdalen. Den som är van vid höga branter kan klättra ner till stranden.
 

Dag 2. Nästa dag bar det uppför igen men efter en time planade det ut. Vi passerade små vetefält och tittade tillbaka mot Ölü Deniz och ut över havet mot Rhodos. Vi lunchtid kom vi till byn Kabak med en affär, en restaurang och några gårdar. Här finns vägförbindelse så den som vill kan avsluta vandringen och ta en dolmuş till Fethiye. Hemsidan rekommenderade Mammas pensionat och det välkomnade med färskpressad apelsinjuice och rum för natten. Vi tyckte att eftermiddagen passade för bad och tog en 45 min promenad ner till stranden. Tillbaka vid pensionatet serverade ”Mamma” en smaklig måltid för oss och ett tyskt par. Nästa natt ska ni stanna hos Bayram i Gey sa Mamma och ringde för att höra sig för om rum. Våra nya vänner från Tyskland hoppades att i nästa by finna en buss till huvudvägen.
 

Dag 3. På andra sidan Kabak finns ingen väg. När du är där förstår du varför och tvivlar på att man ens klättra upp. En brant bergväg växer upp från havet till ca 800m höjd. Försedda med ett lunchpaket började vi nästa dags klättring i den trånga dalen längs stigens hårnålskurvor. Från flera klippor har man en svindlande utsikt ner mot stranden i Kabak. Efter tre timmar planade stigen ut och i Alınca belönade en bybo oss med te och nötter. Det finns inga publika förbindelser till den lilla byn men det tyska paret fick skjuts av en hjälpsam person. Man behöver inte nödvändigtvis planera för allt.
 

Resten av dagen kunde blivit än lättare om vi accepterat skjuts med en traktor. I Gey mötte vi Bayram vid byns affär. Han följde oss till sitt hus där också ett franskt par vi mött tidigare stannat. Till kvällsmål bjöds vi på en utsökt vegitarisk buffé. Vi bäddade på golvet med madrasser och överlevde den kalla natten med varma underkläder och dubbla filtar.
 

Dag 4. Nästa dag var återigen fräsch med klarblå himmel. Med utsikt över Yedi Burun (sju näsor) vandrade vi mot Gavurağılı. Leden följer en gammal romersk väg, över ett pass och sedan ner mot den lilla byn några km från Patara stranden. Vi hälsade på några olivodlare men utan gemensamt språk blev kommunikationen begränsad. Framme vid de få husen i Gavurağılı hoppades vi finna husrum. Men näraliggande Patara Lodga var stängt. Av en tillfällighet hittade vi familjen Mete som hyrde ut rum. Vi fick rum, ett par öl och Fatma Mete lagade en god kvällsmåltid. Hennes man erbjöd att skjutsa oss till Kınık and Xhantos nästa dag.
 

Dag 5. Vi accepterade ”Mete taxi” så sista dagen bjöd inte på mycket vandring. På vägen till Kınık paserrade vi de antika städerna Pydnai och Letoon. Pydnai var troligen en militärbas som bevakade västra delen av Patara stranden. Letoon med tempel för Leto och Artemis är en helig plats för guden Leto och hennes barn Apollo och Artemis. Båda platserna är värda ett att längre utforska men vi fortsatte till Lykias gamla huvudstad Xanthos.
 

Xanthos “upptäcktes” 1838 av Charles Fellows. Han tog med sig Nereid monumentet, några gravar och friser och dessa är nu permanent utställda på Brittish museum i London. Men det mesta finns kvar. Den Lykiska ”Rosetta stone” är en tvåspråkig obelisk på lykiska och grekiska som hjälpt till att dechiffrera det lykiska språket som indo-europeiskt besläktat med hittitiska. Xanthos nämndes av Herodotos som den ursprungliga huvudstaden i Lykien. Homeros säger att män från Xanthos kämpade Troja mot grekerna 1200 f.kr. Staden upplevde två stora katastrofer. Den intogs av perserna 545 f.kr. och av den romerska generalen Brutus 42 f.kr. Vid båda tillfällena dödade stadens invånare kvinnor och barn och kämpade sedan till sista man. Det mesta av Lykias intressanta historia kan inte berättas här. Värt att notera är att USAs konstitution som skrevs nära 2000 år senare refererar till den Lykiska federationen

Xanthos gränsar till dagens stad Kınık som har flera dagliga dolmuş förbindelser till många platser längs kusten. Vår vandring avslutades här och eftermiddagen spenderades på diverse bussar hem till Mahmutlar.